söndag 25 april 2010

I'm not gonna cook it but I'll order it from Zanzibar!

Vi forberedde oss pa ett bussmaraton i fem dagar men lyckades ta oss fran Kigali till Dar es salaam pa tva dagar (och sammanlagt mer an 30 timmar buss!!)

Vi bor hos Karins gudfar som driver ett snickeri har pa on. Stone Town ar jattemysigt med massa vindlande grander och storiga forsaljare runt varje horn, planen ar dock att idag ta oss upp till norra delen av on, Kendwa for att ligga och svina pa stranden i en vecka... Igar hangde vi pa Mercury och dansade oss svettiga (svettiga ar vi visserligen anda, dygnet runt, pa alla mojliga kroppsdelar) till ett liveband fran sydafrika.

igar kvall kakade vi pa en stor matmarknad utomhus, med hur mycket mat som helst. gillar upplagget! kakade zanzibarpizza och kottgryta. Imorse fick vi kalles kaviar till frukost. MMM. kan dock inte slappa tanken pa farskpotatis, matjesill och knackebrod. Nu ska vi laga mat. PUss! /ellen

tisdag 20 april 2010

kigali

Rwandas huvudstad ar fanemig en av de ballaste jag varit i. Den ligger utspridd over en massa kullar(berg) och overallt har man vykortsutsikt. Belgarna gjorde ju inte speciellt lyckade ingripanden i omradet, men lamnade i alla fall efter sig en franskinfluerad matkultur som kanns valdigt valkommen efter alla brittiska korv och chips lander vi hittills besokt.

Igar var vi pa Memorial Centre for folkmordet 1994. Fyfan... Ingen ide att ga in pa detaljer men det var gripande. En miljon manniskor dodades for att de tillhorde tutsi-stammen och inte hutu-stammen, en rivalitet som skapades av tyskarna och belgarna (mina 2 hatlander) for att kunna framja sina egna intressen och i borjan av 90-talet sparade allt ur med foolkmordet 1994 som kronan pa verket. Frankrike stodde ocksa hutumilisen med vapen. Bra jobbat Europa.
Vi besokte ocksa en kyrka en bit utanfor stan dar manniskor hallit sig gomda for att skydda sig fran hutumilisen. En kyrka pa ca 400 kvadrat inneholl over 10 000 (ja tiotusen) manniskor, varav alla dog nar hutumilisen kom till kyrkan pa de allra mest fornedrande satt. Inne i kyrkan idag ligger klader fran nagra av offren (det ar enorma hogar) uppradade pa bankar och utanfor kyrkan finns en massgrav som innehaller flera tusen skallar. Manniskorna flydde in i kyrkan eftersom de trodde att de inte skulle kunna bli mordade eller skandade pa en helig plats. Istallet deltog prasterna sjalva i slakten.

Religion och falsk forhoppning nagon?

Efter denna lektion undrar man hur manga av de man ser pa stan som antingen kanner nagon blivit mordad eller sjalva mordat nagon? Rwandas president har uppskattat att ca en miljon manniskor deltog i slakten, alltsa lika manga som dog. Rwanda har ett befolkningsantal likvardigt Sveriges. Fyfan.

Imorgon drar vi in till Tanzania for tidernas kottigaste resa till Zanzibar.

JB

söndag 18 april 2010

lake mburu

om ni vill se vart vi har hallit hus den senaste tiden kan ni kolla har: http://www.lakealbertlodge.com

Bruce ar en man med manga talanger. Han ager ett pyttelitet flygplan. Detta pyttelilla flygplan behovde flygas till jinja och sjalvklart foljde vi med som sallskap pa resan. Det tog ungefar en halvtimma att fa igang planet och pa den tiden hann jag bli ganska nerovs men upp i luften kom vi. Helt plotsligt kanner jag hur planet borjar skaka och vad har inte hant? jo karin har tagit over styrkontrollen. Jacob sag helt vettskramd ut men det visade sig att karin hade flygfardighet i fingrarna och fram kom vi.

efter att ha lamnat lake albert blev det dags att ge sig av till nasta naturreservat ute pa en o i victoriasjon, ssese islands dar vi tillbringade tva natter i talt vid stranden. mitt ute i djungeln, grodorna hade party varje kvall sa det gick knappt att sova, det lag en utter och chillade i strandkanten och aporna var korkat oradda. Vare kare van Joao - kocken fran mocambique, sag till att vi inte gick hungriga. Efter tva slappa dagar dar korde bruce oss till lake mburu som aven det ar ett naturreservat - dock inte drivet av bruce. Har ska han i stallet skjuta 1000 zebror for de har blivit for manga... tonvis med zebror, antiloper i massor av farger och former, buffel... OCH FLODHAST! antligen! mycket fint djur. Jacob och jag bestamde oss for att ga fran campet till restaurangen - en knapp kilometer. Nastan framme hor vi ett frustande vral fran skogen och kanner radslan komma krypande , ar det en bestialisk flodhast som har kommit for att gora slut pa oss? vi valde att inte ta reda pa sanningen och sprang snabbt darifran. fick veta efterat att man ABSOLUT INTE fick ga i parken utan bevapnad vakt...vartsvinen var galet vana vid manniskor och jag kom sa nara som 2 meter innan han borjade morra pa mig. nu ar vi i Rwanda, fantastiskt vackert land!! landet med tusen kullar kallas det och man forstar verkligen varfor. Fantastiskt god mat, finns hur mycket som helst att valja pa, igar korde vi kigali by night och hade en riktigt rolig utekvall.

nu ska vi till Kigalis memorial center, och senare ikvall ska vi till hotel des mille collins (stavning?) alltsa hotel rwanda- hotellet for att ta en drink. Skum kansla.
/ellenpellen

bruce, joao, jeremy och tva antiloper

Det blev visst antilopkott pa kvallen i Lake Albert. Bland det battre kott jag atit faktiskt. Antilopen hade Bruce (agaren som bjod med oss gratis) skjutit eftersom nagon tjuvjagare hade skadat den. Jag och Ellen tog ocksa en tur ner till en lokal fiskeby tillsammans med Abdullah som jobbade pa lodgen och kollade in fiskarna. De fiskar hela natten, rensar fisken hela dagen (men hittar uppenbarligen tid till att sla frugan och dricka sig redlosa daremellan ocksa). Fiskebyn sag faktiskt exakt likadan som den jag besokte i Ghana.

Senare anslot sig Karin till oss ocksa. Eftersom att hon tyckte det var en bra ide att lamna bankkortet i Namibia fick Bruce (denna underbara afrikaan) ringa sina polare och be dom hamta henne och kora henne till Lake Albert. Dessa polare var en tjock rodharig portugis och en sydafrikan vid namn Joao och Jeremy. Aven Bruce familj kom till lodgen samma dag sa det blev plotsligt full rulle.
Ojojoj, dessa man. Jeremy paminner lite om en neandertalare till utseendet och har ungefar humor och mognad pa samma primitiva niva, men var en riktigt skon dude anda. Han jobbar med att salja zebraskinn, det ni. Joao ar kock och driver nagon slags game park som alla vita afrikaner gor (han ar uppvaxt i mozambique), och dessa man umgicks vi senare valdigt intensivt med.

Vi fick ocksa chansen att visa upp vara kockkunskaper da vi bjod hela sallskapet pa svenska kottbullar. Vi fick fria tyglar och fick ga in och styra och stalla i koket. Sedan drog vi vidare till Kampala igen for att agna oss at en massa spannande aventyr...

torsdag 8 april 2010

tillbaka fran namibia

Ifall det inte redan var det sa ar det val nu officiellt att jag ar samst i varlden pa att resa. Lyckades dra en sa kallad karinklassiker bade vagarna till Namibia. Ditvagen hade jag lyckats stalla en klocka i fel tidzon och vaknade darfor 40 minuter innan flygets avgang, men lyckades efter ett tardrypt tal till iskalla flygvardinnor fa komma med planet.
Nar jag sedan lamnade Windhoak fyra dagar senare lyckades jag lamna kreditkortet i Pers kok. Totalpank och ensam i Entebbe kandes inte sarskilt lockande, men tack vare Bruce den allsmaktige vantade en liten delegation av tidigare partypals pa flygplatsen nar jag kom. Nu har jag blivit matad och given ett litet rum i en av killarnas hus pa red chili och aker med dem till Lake Albert imorgonbitti, allt ar frid och frojd.
Gick ut pa krogN med tva skona stockholmskillar och en regalt berusad pakistanier igar nar jag kom hem. Snubbarna hade alla varit i Kongo och blivit totalforalskade, vill verkligen dit nu.
. Maste dock jobba pa mina fighting skillz innan, tydligen intraffar minst tre slagsmal en vanlig dag, det ar sa man loser en tvist angaende saker som ifall bussfonstret skall vara oppet eller stangt, priset pa taxi osv.


Forovrigt var Namibia helgen underbar. Bara en sadan sak som att fa pappas hemlagade mat, varmdusch, gratis internet och rena klader kunde varit nog.
Pa lordagen akte vi ut till sandynorna i Sossusvlei, sov over pa ett mysigt hotell mitt i oknen och vaknade sedan i morkret for att bestiga gigantisk sanddyn under soluppgangen.Troligtvis det vackraste och maktigaste jag upplevt. AK DIT!
Fick aven aran att kaka middag med gammal gerillaledare numera forsvarsminister samt Kofi Annans gamla afrikaradgivare, tror jag larde mig mer under de 4 timmarna an vad jag gjort det senaste aret sammanlagt.

Nu tar bakfyllan over. Ska ga och forsoka hitta nagon slags mat... for mina lanade pengar.

Ar sjukt taggad pa aterforeningen med mina ben och armar (for det kanns lite som att vi ar samma person snart, jacob ellen och jag) vid Lake Albert, antilopbabisar och lite naturupplevelser.

mumssspuss

onsdag 7 april 2010

lake albert

sedan vi kom till lake albert har vi tagit det valdigt lugnt, ett naturreservat mitt ute i ingenstans. Nar vi vaknar pa morgonen har vi utsikt over the blue mountains of congo, bortanfor sjon. Forsta dagen akte vi pa game drive och sag hundratals och ater hundratals antiloper, buffel, massa underbara vartsvin, .jag har konstaterat att vartsvinen och antiloperna representerar familjen berntsons hundar. crespo ar definitivt en antilop och frodo ar superlik ett vartsvin. stallet ar huur fint som helst. tre ratters middag varje kvall och en ol till brasan...

det finns tjyvskyttar har i parken, de jagar med pil och bage!!! hallo, coolt. dock inte sa populart. fast jag kanner min inre robin hood komma till liv. kanske kommer sno en av hastarna och sjalv bege mig pa en liten jakt?

Favoritbebisen har ar den lilla antilopen (sallsyn art som bara finns pa ssese islands har i uganda)som bruce hamtade i Entebbe. Ca 4 manader gammal, bodde hos nagon ond manniska som holl henne bunden men nu skuttar hon runt fritt och ar hur tam som helst, hon trillade i poolen innan och raddaren i noden som jag anda ar kastade mig i efter och lyfte upp henne. Det finns en tam antilop till som heter njobe (stavning?) han ar av samma art och jag vill helst flytta hit och ta hand om deras framtida bebisar.

karin landar snart i Entebbe utan bankkortet som blev kvar i namibia men bruce ordnade sa att en zebraexpert som anda ska kora hit pa fredag hamtar upp henne. Hur ska vi nagonsin kunna atergalda den har mannen? man far inte ga barfota for det finns skorpioner, jag sag nagra igar. Pa kvallarna kan man hora brunstiga flodhastar i sjon, fran stugan dar vi bor syns apor i traden och det verkar finnas krokodiler i varje vattenpol man ser. det finns schimpanser i narheten, imorse gjorde vi en tidig fagelsafari och jag gillar att det finns lika manga faglar som det finns farger! jag borjar bli hungrig, grillad antilop ikvall?. Puss / ellen

söndag 4 april 2010

vad ar det med dig, har du aldrig sett en pandahast?

Jacob och jag myser fortfarande runt i Kampala, sista natten idag. Vi traffade ett gang skona svenskar som vi har spenderat helgen med. Igar hade vi en riktig glidardag, kollade pa fotboll och gick pa bio pa dagen ( clash of the titans) en riktigt tontig film men anda sevard pa nagot satt. Vi drog ut till redchili for lite spontan fest och slutade en av de popularare utestallena, iguana. en riktigt lyckad kvall som slutade med att en kille kom fram till jacob och sa " you look like fernando torres" samt slickade honom i orat. vi kunde alltsa alla ga hem glada och nojda.
idag har vi haft tavling i att ata mycket och gora lite, pizza och papaya for hela slanten. Pa vag hem fran snabbmatstallet rakade vi dock ut for en mycket obehaglig grej. Ett gang gatubarn, i aldrarnda 5-7 kom fram, vilket hander hela tiden men den har gangen var det annorlunda och de blev plotsligt aggressiva, en pojke forsokte bita per henrik i handen och de bara fortsatte att ta pa oss, hanga sig i vara klader och vara protester hjalpte foga. en bil stannade och sa att vi skulle sla till barnen... till slut som en sakerhetsvakt och slog till ett av barnen, men inte ens det hjalpte, och ett hogljutt skrik fran april, en av tjejerna skramde till slut bort dem. Antagligen var de sa hoga pa lim att de knappt visste vad de gjorde, sag nyss en av pojkarna utanfor och han var helt lugn nu. Skrammande, och sa jobbigt att se.
Imorgon aker vi till Lake albert, vi traffade en man vid namn bruce som har ett wildlifereserve dar och han bjod in oss som gaster. han hamtar oss samt en antilop har i kampala i morgon... /ellen

fredag 2 april 2010

Nilen, red chilli och tilapia

Igar var vi och korde forsranning pa Nilen. Hur haftigt later inte det? Jo, det var exakt sa ballt som det later. Flera grad 5 forsar (da jag tidigare gjort detta i sverige var det typ grad 3 tror jag) och enormt fin natur pa vagen. Bara att glida fram pa varldens mest beromda flod kanns ju helt OK. I forsarna gick det hett till, vid ett tillfalle flog hela flottens besattning hur baten rakt ner i forsen forutom jag och var instruktor. Jag fick da leka raddare i noden och kasta ut en paddel som Karin kunde gripa tag. Daremot flot Ellen ivag langt och ett tag sag jag inte henne, vilket var aningen laskigt. En helt galen upplevelse var det hursomhelst, och i hela paketet ingick frukost, lunch och BBQ pa kvallen!
Idag har Karin akt till Entebbe for att ta flyget till Namibia sa jag och Ellen har forsokt gora Kampala sjalva idag, lite svart med tanke pa att det ar langfredag och ganska dott. Kampala ar dock en haftig stad som ligger belagen bland en massa kullar och det finns ett overflod av restauranger och marknader osv. Ikvall at vi pa en ghanansk restaurang vilket gjorde mig nostalgisk. Vagen dit var dock krokig. Vi gick till platsen dar restaurangen skulle ligga enligt kartan, men fick veta att den flyttat. En tjej som vi fragade bestamde sig da for att ringa en av sina vanner och fraga var restaurangen ligger nu och sedan folja oss till en boda-boda for att hjalpa oss att pruta ner priset pa transporten dit. Alla ar sa gulliga har. Pa restaurangen at vi en enligt oss dyr maltid men fick enormt mycket mat (jag och red-red och ellen at tilapia, en fisk fran victoria-sjon) och allt som allt kostade det 180 spann for oss bada = nada. Dessutom ar det ju Ellens fodelsedag (grattis!) sa vi maste ju fira litegrann.

Imorgon flyttar vi fran Red Chilli in till stan for att sedan dra vidare till nagon paradis-o jag glomt namnet pa.

/ jb